automatiseringsnivå

Automatiseringsnivå beskriver graden av automatisering i en process eller verksamhet, dvs hur mycket manuella uppgifter ersätts av tekniska system och hur långt automationen har utvecklats från helt manuellt arbete till fullt automatiserade processer. Begreppet omfattar både hårdvara som sensorer, styrsystem, programmerbara logiska styrsystem (PLC), robotar och drivsystem, samt mjukvara som övervakning, reglering och affärsinformationssystem. Automatiseringsnivån påverkar vanligtvis arbetsflöden, insamling av data och hur mycket som kan köras utan mänsklig intervention.

En vanlig modell delar in nivåerna från 0 till 4 (ibland 0–5). Nivå 0 beskriver den fysiska processen och grundläggande aktuatorer. Nivå 1 består av mätbara variabler via sensorer och instrumentering. Nivå 2 omfattar styrning och övervakning, t.ex. PLC/DCS och SCADA-system. Nivå 3 avser tillverkningsledning och operationsplanering (MES). Nivå 4 omfattar affärsresurser och företagsprocesser (ERP) där produktionsdata integreras med planering och logistik. I praktiken används även ISA-95/Purdue-modeller där motsvarande nivåer beskriver fält-, styr-, och företagsinformationssystem samt affärsprocesser.

Fördelar med hög automatiseringsnivå inkluderar ökad produktionseffektivitet, bättre kvalitet och spårbarhet, samt möjlighet till flexibel produktion och fjärrövervakning. Nya teknologier som robotik, IoT, dataanalys och artificiell intelligens möjliggör prediktivt underhåll och optimerade flöden. Utmaningar innefattar initiala kostnader, behov av kompetens och underhåll, cybersäkerhet, systemintegration och beroende av infrastruktur.

Automatiseringsnivån är en viktig parameter i tillverknings-, process-, energi- och logistiksektorn och används för att planera investeringar, arkitektur och uppföljning av prestanda. Den övergripande målsättningen är ofta att balansera kostnader, flexibilitet och risker när organisationer digitaliserar sina processer.