armrörelse

Armrörelse är den samordnade rörelsen i överarmen som innefattar axelns glenohumeralled, scapulothoracala leden samt armbåge och underarm, och som gör det möjligt att placera handen i olika positioner och utföra precisa uppgifter. Rörelserna styrs av muskler som övervakar ledens riktningar och stabilitet, och av nervsystemets motoriska kontroll och proprioceptiv information.

Axelledens rörelser dominerar armens fysiska förmåga och innefattar flexion och extension, abduktion och adduktion, samt in- och utåtrotation. Scapulas uppgift är att rotera uppåt och möjliggöra scapulohumeral rytm, där skulderbladets rörelser bidrar till större axelns räckvidd och funktion. Sternoclavikulära och acromioclavikulära leder bidrar till skuldergörans rörelse och stabilitet.

Armbågen och underarmen möjliggör flexion och extension, medan pro- och supination i radioulnarlederna vänder handen. Handleden och handen ger färdighet i grepp och finmotorik, men räknas ofta som en avslutande del av armrörelsen när precision krävs.

Muskulaturen delas in i axelledens rotatorcuff (supraspinatus, infraspinatus, teres minor, subscapularis), deltoideus, pectoralis major, latissimus dorsi och teres major, samt armbågsflexorer och -extensors. Nerver som axillaris, suprascapularis, musculocutaneous och radial innerverar musklerna.

Inom kliniken studeras armrörelse genom rörelseomfång och styrka. Vanliga tillstånd inkluderar rotatorcuff-tendinopati, adhesive capsulitis och impingement, vilka påverkar smidigheten och funktion i armrörelsen och kräver ofta rehabilitering och rörelseträning.