arbetsmarknadssvårigheter

Arbetsmarknadssvårigheter är ett samlingsbegrepp som beskriver personer som har betydande hinder att komma in på arbetsmarknaden eller att behålla arbete. Begreppet används inom arbetsmarknadsforskning och policy och omfattar både uttalade arbetslöshetssituationer och situationer med underarbete eller risk för avhopp från arbetslivet. Svårigheterna kan ha olika orsaker och variera över tid.

Vanliga grupper som nämns i sammanhanget är ungdomar utan arbetslivserfarenhet, nyanlända och invandrare, äldre arbetstagare, personer med funktionsnedsättning eller medicinska hinder samt personer med låg utbildning eller begränsad arbetslivserfarenhet. Långtidsarbetslöshet utgör ofta en särskild utmaning.

Orsakerna är ofta flerdimensionella: kompetens- och färdighetsskillnader mellan vad arbetsgivare söker och vad arbetskraften erbjuder; effekter av automatisering och omställningar i näringslivet; geografiska och språkliga hinder; problem med erkännande av utländska kvalifikationer; samt sociala faktorer som nätverk och tillgång till arbetsförmedling.

Konsekvenserna är ofta ekonomiska och sociala, bland annat ökad beroende av stöd och försörjningssystem, risk för långvarig utanförskap, försämrad hälsa och försämrade livschanser. Svårigheterna kan också förstärkas av stigma eller diskriminerande attityder.

Politiska åtgärder syftar till att förbättra matchningen mellan arbetsgivare och arbetssökande och att stärka individens möjligheter att arbeta. Inom många länder, inklusive Sverige, används åtgärder inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken som arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildning, praktikplatser, arbetsgivarstöd och arbetslivsintroduktioner. Stödinsatser kan kompletteras av språk-, behörighets- och certifieringsprogram samt stöd i övergångar mellan olika arbetsmarknadssektorer.

Mätning av arbetsmarknadssvårigheter sker genom variabler som långtidsarbetslöshet, sysselsättningsgrad och deltagande i arbetsmarknadsprogram. Forskning används för att utvärdera effekter av insatser och för att anpassa policyn till förändringar i ekonomin.