alveolkapillärmembranet

Alveolkapillärmembranet, ofta kallat den respiratoriska membranen, är den mycket tunna barriär som separerar luften i lungans alveoler från blodet i kapillärerna. Den består huvudsakligen av det alveolära epitelet (främst typ I-pneocyter), kapillärendoteliet och de sammanbindande basalmembranen samt en viss mängd interstitiell vävnad. Membranet utgör en del av den större mekanismen för gasutbyte mellan inandad luft och blod och är avgörande för att upprätthålla syretransport och koldioxidavlägsnande.

Anatomi och komponenter: Alveolväggarna innehåller typ I- och typ II-pneocyter. Typ I-pneocyterna täcker största ytan och är mycket tunna för snabb diffusion, medan typ II-pneocyterna producerar surfaktant som minskar ytspänningen och stabiliserar alveolerna. De två epiteletiden förenas av gemensamt basalmembran och ligger nära kapillärerna som omger varje alveol. Den fibrösa interstitiella vävnaden och septala strukturer bidrar till den totala ytan för gasutbytet.

Funktion: Gasutbytet över alveolkapillärmembranet följer Ficks lag och beror på diffusionsavståndet, ytan och skillnaden i partialtryck av O2 och CO2. Avståndet är mycket litet, och CO2 diffunderar i allmänhet snabbare än O2 tack vare högre löslighet i blodet. Membranet tillåter därmed effektiv syreupptagning och koldioxidutsöndring vid varje andetag.

Klinisk relevans: Diffusionskapaciteten DLCO mäts vid pulmonella tester och kan påverkas vid sjukdomar som ödem, fibros eller inflammation, vilka ökar diffusionsavståndet eller minskar ytan och därmed försämrar gasutbytet. Förändringar i alveolkapillärmembranet är centrala i många lungsjukdomar och påverkar patientens syresättning och ventilation.

---