koldioxidavlägsnande

Koldioxidavlägsnande är processer som avlägsnar CO2 från atmosfären. Det används ofta som komplement till utsläppsreduceringar för att uppnå netto negativa utsläpp eller långsiktigt minska atmosfärens koldioxidhalt. Målet är att permanenta lagringar eller kraftigt minska koncentrationen över tid.

Naturliga metoder inkluderar skogsåtgärder och förändringar i jordbruk som ökar kolinlagringen i biomassa, jord och mark. Exempel är återplantering, skogsskötsel och biochar. Dessa alternativ kan vara kostnadseffektiva men kräver mycket mark och deras permanens varierar.

Teknologiska metoder omfattar direkt luftfångst (DAC) som filtrerar CO2 ur luften och lagrar den geologiskt, samt koldioxidavskiljning och lagring (CCS) vid industriella utsläpp. BECCS kombinerar bioenergi med CCS. Mineralisering omvandlar CO2 till stabila karbonater. Dessa lösningar är energikrävande och i olika skeden av utveckling.

Utmaningar inkluderar kostnader, energibehov, säker permanent lagring samt risker för territoriell påverkan. Viss osäkerhet råder kring påverkan på ekosystem och rättvisa i markanvändning. Noggrann övervakning och verifiering behövs.

Koldioxidavlägsnande är en del av internationella klimatmål och scenarier som kräver negativa utsläpp för att nå 1,5–2°C. Policys, finansiering och forskning formar vilka metoder som skala upp och när.