alkoholgrupp

Alkoholgrupp, ofta kallad hydroxylgrupp, är en funktionell grupp inom organisk kemi med formeln –OH som är bunden till ett kolatom i ett kolväte. Gruppen utgör kärnan i alkoholer och påverkar deras polaritet, löslighet och reaktivitet.

Struktur och egenskaper: OH-gruppen består av syre och väte. Den är polär och bildar vätebindningar med vatten, vilket ökar alkohols löslighet i vatten och ofta höjer kokpunkten jämfört med oorganiska kolväten. OH-gruppen fungerar som både en protondonator och en plats för kemiska reaktioner. För de flesta alkoholer ligger den negativa surheten (pKa) omkring 15–18 i vattenlösning.

Reaktivitet: Primära alkoholer kan oxideras till aldehyder och vidare till karboxylsyror, sekundära alkoholer till ketoner, medan tertiära alkoholer oxideras långsamt eller inte utan att bryta kolvätekedjan. Alkoholer kan bilda esters via reaktion med organiska syror eller syraanhydrider i närvaro av katalysatorer. Vid starkt sura villkor kan alkoholer genomgå dehydration till alken och vatten. De används också som lösningsmedel och som byggstenar i syntes.

Betydelse och användning: Alkoholer är viktiga inom industriell kem i form av lösningsmedel, råvaror för syntes och drivmedel i vissa bränsleblandningar. Ethanol används som dryck, lösningsmedel och i industriella processer; metanol används som lösningsmedel och råvara för flera kemikalier. I naturen och biokemiska system uppträder OH-grupper på många molekyler, till exempel glycerol och sockerarter, där de påverkar egenskaper och funktion.

Namn och klassificering: I IUPAC-nomenklaturen används suffixet -ol för alkoholer. OH-gruppen ger lägsta möjliga numrering i kolkedjan, exempel: etanol (etanol), propan-1-ol och propan-2-ol. Fenol är en särskild klass där OH-gruppen är bunden till aromatisk ring.