aktivitetsbegränsningar

Aktivitetsbegränsningar är svårigheter eller oförmåga att utföra uppgifter och handlingar som normalt kan göras av en person. Begreppet används inom hälso- och sjukvård, rehabilitering och socialförsäkring för att beskriva hur ett hälsotillstånd påverkar vardagliga funktioner. Enligt internationell klassifikation av funktionstillstånd (ICF) definieras aktivitet som genomförandet av en uppgift eller handling, och en begränsning i aktivitet innebär en svårighet att genomföra den.

Aktivitetsbegränsningar står ofta i relation till kroppsfunktioner och kroppsliga strukturer, men de är inte samma sak som själva sjukdomens eller funktionsnedsättningens tillstånd. En person kan ha en funktionsnedsättning eller kroppslig skada men ändå klara många vardagliga aktiviteter, eller tvärtom uppleva betydande begränsningar trots relativt lindriga medicinska fynd. Vanliga exempel på aktivitetsbegränsningar inkluderar problem med gång och rörlighet, finmotoriska uppgifter som att skriva eller klä på sig, samt att delta i arbete, studier eller sociala aktiviteter.

Bedömning och mätning av aktivitetsbegränsningar sker ofta genom självskattningar, kliniska bedömningar och funktionella tester. Vanliga verktyg inkluderar ADL-mått (Activities of Daily Living), arbetsförmåga- eller prestationsskalor och specifika funktionstester som är relevanta för individens situation.

Betydelsen av att dokumentera aktivitetsbegränsningar ligger i rehabiliteringsplanering, målsättning och beslut om stöd eller ersättning. Genom att kartlägga vilka aktiviteter som påverkas kan vårdgivare och försäkringsaktörer anpassa behandling, arbetsanpassningar och hjälpmedel för att förbättra vardagsfunktion och delaktighet i samhället.