adsorberande

Adsorberande är ett svenskt adjektiv som beskriver egenskaper eller processer relaterade till adsorption. Adsorption är adhesion av atomer, joner eller molekyler från en gas, vätska eller upplöst fas till en yta. Den motsatta processen, där ämnet sprids i bulk, kallas absorption. Adsorption sker huvudsakligen vid ytan och beror på interaktioner mellan yta och molekyl.

Adsorberande material kännetecknas av hög specifik yta och ofta porös struktur. Vanliga adsorbenter är aktivt kol, silikagel, zeoliter, alumina och vissa polymerer. Adsorption kan vara fysikalisk (physisorption) eller kemisk (chemisorption). Physisorption bygger på svaga intermolekylära krafter och är oftast reversibel och temperaturberoende. Chemisorption innebär starkare bindningar och kan vara mer selektiv samt mindre reversibel.

Användningar av adsorberande processer finns inom miljöteknik och kemi: rening av gaser och vätskor, borttagning av lukt och föroreningar samt vattenrening. Inom industriell separation används adsorbenter i kolonner för att avskilja komponenter, och inom analytisk kemi används adsorption i kromatografi för separation av ämnen.

Isotermer som Langmuir och Freundlich används för att beskriva hur mycket som kan adsorberas vid olika koncentrationer eller tryck. BET-modellen används för att bestämma ytan hos fasta adsorbenter genom gasadsorption vid olika tryck. Dessa modeller hjälper vid jämförelse av material och dimensionering av system.

Desorption innebär avlägsnande av adsorberade ämnen och möjliggör regenerering av adsorbenter, ofta genom uppvärmning eller tryckändring. Valet av regenerering beror på om adsorption är fysikalisk eller kemisk och påverkar kostnad och miljö.