Växthusgasutsläpp

Växthusgasutsläpp är utsläpp av växthusgaser som ökar växthuseffekten i jordens atmosfär och driver klimatförändringar. De viktigaste gaserna är koldioxid (CO2), metan (CH4), lustgas (N2O) samt ett antal fluoriserade gaser. De flesta utsläpp kommer från mänskliga aktiviteter sedan industrialiseringens början.

Utsläppen redovisas oftast i koldioxidekvivalenter (CO2e) för att kunna jämföra olika växthusgaser med avseende på deras globala uppvärmningspotential. Globalt samlas data i nationella redovisningar och internationella inventeringar, exempelvis inom IPCC:s och Global Carbon Projects rapporter, som ger årliga totalsiffror och sektoriell fördelning.

Sektorer som står för utsläpp inkluderar energi- och elproduktion, transport, industri, byggnader samt jord- och avfallssektorerna. Inom energi- och transportsfären dominerar koldioxid, medan metan är betydande i jordbruk och avfallshantering; fluoriserade gaser används i industriella processer och kylsystem.

Trenden för globala utsläpp har varit uppåt sedan industrialiseringen, även om vissa regioner minskar. Åtgärder för att minska utsläpp omfattar övergång till förnybar energi och elektrifiering, energieffektivisering, förbättrad avfallshantering, förändringar i jordbruket samt tekniker som koldioxidinfångning och lagring (CCS/CCUS). Internationella överenskommelser som Parisavtalet syftar till att minska utsläppen och begränsa temperaturökningen.

På nationell nivå används mål om nettonoll eller låg utsläppsutveckling inom olika tidsramar. I Sverige har utsläppen minskat inom flera sektorer till följd av ökade förnybara elproduktioner, utbyggd fjärrvärme och elektrifiering av transporter, samt effektiva industriprocesser; fortsatt arbete syftar till att stärka skogliga kolsänkor och öka användningen av klimatsmarta teknologier.