Växtförökningen

Växtförökningen är processen att skapa nya växter från en moderplanta. Den kan ske sexuellt genom fröförökning eller vegetativt (även kallat asexuell förökning). Sexuell förökning ger nya individer med genetisk variation, medan vegetativ förökning producerar kloner som är genetiskt identiska med moderplantan. Valet av metod beror på art, mål och miljöförhållanden.

Sexuell förökning, fröförökning, innebär vanligtvis pollinering och befruktning där ett nytt frö bildas. Frönets grobarhet och framgång vid uppväxten styrs av faktorer som ljus, temperatur, fukt och stratifiering eller förbehandlingar; vissa arter kräver särskilda behandlingar för att gro. Fördelarna är genetisk variation och möjligheter till nytt växtmaterial, nackdelar inkluderar osäker grobarhet, längre tid till vuxen växt och ofta en juvenile fas.

Vegetativ förökning omfattar flera metoder som ger genetiskt identiska kopior av moderplantan. Sticklingar tas från skott eller rötter och roten bildas ofta med hormonell behandling. Lagerförökning innebär att en gren placeras i jord så att nya rötter bildas innan den skördas som egen planta. Delning används när växter växer i flera rotsystem eller tuftar. Ympning sammanför ett skott (scion) med en rotstock för att kombinera önskade egenskaper hos båda delarna. Växtkulturer i laboratorier (in vitro eller mikroförökning) används för snabb massproduktion och bevarande av genetiskt material.

Växtförökningen är central inom jordbruk, trädgård och bevarande av växtarter, och metoderna används beroende på önskad egenskap, hastighet och risker.