Växtkulturer

Växtkulturer är inom växtvetenskap den in vitro odlingen av växtceller, vävnader eller organ under sterila förhållanden på näringsmedier. Begreppet omfattar både växtvävnadskultur och mer allmän växtförökning i kontrollerade laboratoriemiljöer. Växtkulturer används för att studera växters fysiologi och biokemi samt för praktisk förökning och bevarande av växter.

Vanliga metoder inom växtkultur är:

- Callusculture, där en mjuk vävnadsknippa (callus) bildas och kan användas som källa för vidare regenerering.

- Organogenesis, där nya skott och/eller rötter utvecklas från vävnaden.

- Somatisk embryogenes, där embryoformade strukturer uppstår från somatiska (icke-gonala) celler.

- Meristemkultur, där små vävnadsbitar av och/eller knoppar används för att producera virusfria plantor.

- Mikroförökning, dvs. massproduktion av klonade plantor genom repetitiva ympningar och regenerering.

Medierna som används är chemiskt sammansatta näringslösningar, ofta baserade på Murashige och Skoog- eller liknande recepter. Tillväxtreglerande ämnen, särskilt auxiner och cytokininer, styr regeneration och morfogenes. Sterila arbetsrutiner, autoklavering av medier och utrustning samt läkeciljad av luftflödesbord (laminärflödesbås) är grundläggande för ett framgångsrikt arbete. Klimatkontrollerad växthusbelysning och temperatur bidrar till stabil tillväxt.

Användningar av växtkulturer är breda: massförökning av klonade växter, snabb produktion av genomiskt kontrollerade växter, virusfria material, och bevarande av hotade arter samt för forskning inom genetik och biokemi. Utmaningar inkluderar kostnader, risk för somaklonal variation och risk för kontaminering samt behov av specialiserad teknik och kvalitetssäkring.