växtkultur

Växtkultur är odling och förökning av växter under kontrollerade förhållanden. Begreppet används dels inom traditionell trädgårdsodling, dels inom växtvävnadsodling i laboratorier, där växter odlas från vävnadsprover under sterila förhållanden för att producera klonala plantor.

Metoderna varierar med syfte. I trädgården sker förökning genom frö, sticklingar, insättning av skott eller ympning. I växtvävnadsodling används explant, näringsmedier med växtextrakt och hormoner (till exempel auxiner och cytokininer) för att bilda callus, utveckla skott och till sist rötter i kontrollerade miljöer.

Historiskt utvecklades växtvävnadsodling under början av 1900-talet med Gottlieb Haberlandt. Kommersialisering och vidareutveckling av näringsmedier, särskilt Murashige och Skoog-medium, under 1950- och 1960-talen lade grunden för modern växtkultur och masspropagering av grödor och prydnadsväxter.

Användningsområden inkluderar snabb masspropagering av kvalitetsplantor, virusfria plantmaterial, bevarande av hotade arter, samt forskning inom växtbiologi och genmodifiering. Växtkultur används också inom skogsbruk och jordbruk för standardisering och ökad avkastning.

Utmaningar innefattar risk för kontaminering, nedsatt genetisk variation vid omfattande klonering och höga initialkostnader. Etiska och regulatoriska frågor kring genetiska modifieringar och kommersiell hälsa kan påverka tillgång och användning.