Vävnandens

Vävnaden är den biologiska termen för cellgrupper som delar struktur och funktion och utgör kroppens grundläggande byggstenar. Vävnandens, som är den genitivform svenska språket använder, förekommer i fraser som vävnadens uppbyggnad eller vävnadens funktioner och används ofta i vetenskaplig text.

De fyra huvudsakliga vävnadstyperna är epitelvävnad, bindväv, muskelvävnad och nervvävnad. Epitelvävnad täcker kroppens ytor och bildar körtlar; den skyddar, absorberar och utsöndrar. Bindväv ger stöd och sammanbinder vävnader samt transporterar och lagrar ämnen; den innehåller celler och en extracellulär matrix. Muskelvävnad möjliggör rörelse genom kontraktion och delas ofta in i skelettmuskulatur, glatt muskulatur och hjärtmuskulatur. Nervvävnad ansvarar för att ta upp, bearbeta och överföra information via nervceller och gliaceller.

På mikroskopisk nivå består vävnader av specialiserade celler och den extracellulära matrixen som omger dem. Studier av vävnader kallas histologi och innebär ofta preparering av vävnadssnitt som färgas för att visa strukturer. Vävnader bildas under embryoutvecklingen från germinalvävnader och försvaras av stamceller som kan dela sig och ersätta äldre celler i vuxna vävnader.

Vävningar är centrala inom medicin och biologi. Skador eller sjukdomar i vävnaden kan leda till funktionstapp eller strukturförändringar, till exempel fibros, atrofi eller tumörutveckling. Vävnadsteknik och regenerativ medicin studerar hur vävnader ersätts eller repareras för att återställa normal funktion.