Vävnadsförändringar

Vävnadsförändringar är strukturella eller morfologiska förändringar i kroppens vävnader som uppkommer som svar på stimuli eller skador. De kan vara reversibla eller irreversibla och varierar från små cellulära anpassningar till större arkitektoniska omarrangemang i vävnaden. Vävnadsförändringar dokumenteras ofta i patologi, radiologi och klinisk medicin som tecken på underliggande tillstånd.

Reversibla förändringar uppstår när cellerna anpassar sig till nya förhållanden utan att gå förlorade permanent. Exempel är atrofi (minskat cellinnehåll eller antal), hypertrofi (ökad cellstorlek), hyperplasi (ökning i cellantal) och metaplasi (ersättning av en celltyp av en annan). Dessa förändringar kan vara fysiologiska, som vid muskelarbete, eller patologiska, som långvarig stress eller hormonell påverkan.

Icke-reversibla eller premaligna förändringar inkluderar dysplasi, där cellernas arkitektur och differentieringsnivåer avviker från det normala och kan utgöra en premalign fas. Vid allvarliga eller långvariga skador kan fibros eller ärrbildning uppstå, där normalt parenkym ersätts av bindväv. Neoplasi innebär okontrollerad celltillväxt och kan vara benign eller malign.

Orsakerna till vävnadsförändringar är mångfacetterade och inkluderar ischememi och hypoxi, toxiner och läkemedel, infektioner, kronisk inflammation, hormonell påverkan samt mekanisk stress eller överbelastning. Genetiska faktorer och åldrande bidrar också till hur vävnader reagerar.

Vävnadsförändringar studeras i mikroskopi via biopsier, samt i immunhistokemi och molekylära analyser. Att skilja reversibel från irreversibel förändring är viktigt för prognos och behandling, eftersom vissa förändringar är helt återställbara medan andra ökar risken för cancer eller kronisk sjukdom. Kliniska sammanhang avgör hur förändringen tolkas.