Värdeladdningar

Värdeladdningar är en term inom kemin som används för att beskriva hur mycket elektrisk laddning som är associerad med atomers valensskikt i molekyler. Begreppet används i olika sammanhang, bland annat i beräkningar av oxidationstal, formell laddning och partiella laddningar vid molekylär polarisering.

Oxidationstal är ett teoretiskt sätt att redovisa hur många elektroner en atom kan ha förlorat eller tagit upp i en förenklad bild av bindningar. Formell laddning beräknas i Lewis-strukturen genom att jämföra atomens valenselektroner med antalet elektroner som faktiskt är bundna till atomen. Partiella värdeladdningar beskriver den faktiska elektronfördelningen i en molekyl och kan uppskattas med metoder inom kvantkemi, såsom Mulliken-laddningar eller elektrostatisk potential.

Exempel: i natriumklorid NaCl har natrium en formell laddning av +1 i en förenklad beskrivning, medan klor har -1. I vatten uppvisar syre mer negativ laddning jämfört med väte, vilket ger molekylen en polär karaktär.

Användning: värdeladdningar används för att förutsäga reaktivitet, syrabas-reaktioner och bindningar, samt i molekylmodellering för att beräkna elektrostatiska interaktioner mellan molekyler.

Begränsningar: laddningar i molekyler är ofta resultat av förenklade modeller och varierar beroende på hur de beräknas; verklig elektronfördelning är kontinuerlig och kan delokaliseras via resonansstrukturer.

Se även: oxidationstal, formell laddning, valenselektroner, molekylär polaritet, resonans.