Verktygsbeteende

Verktygsbeteende är ett område inom kognitionsvetenskap och beteendevetenskaper som studerar hur organismer och maskiner använder verktyg för att nå mål. Det omfattar urval, inhämtning, modifiering och användning av verktyg samt den kausala förståelse som ligger till grund för handlingarna. Forskning spänner från etologi och jämförande psykologi till utvecklingspsykologi, pedagogik, human–computer interaction och robotik.

Inom mänskligt beteende undersöks hur människor lär sig och utvecklar verktygsrepertoar. Många färdigheter ökar under barndomen genom lek, instruktion och kulturella traditioner. Tidiga försök fokuserar på att använda enkla redskap, medan senare fält som teknik- och arbetslivsutveckling kräver planering, problemlösning och ibland verktygstillverkning.

Inom djurvärlden finns dokumentation av verktygsbeteende hos flera arter, bland annat primater som chimpanzee och orangutanger som använder grenar för att fånga insekter, kajor som formar verktyg, samt bläckfiskar och vissa fåglar som använder kapslar eller skalskal som skydd. Miljö, tillgång till verktyg och sociala lärandemetoder påverkar hur och hur ofta verktyg används.

Metoder inkluderar laboratoriebaserade problemlösningsuppgifter, fältobservationer och jämförande studier över arter och utvecklingsstadier. Viktiga mått är framgångsgrad, variation i användning av verktyg, samt tidsåtgång och anpassning till nya uppgifter.

Tillämpningar finns inom robotik och AI, där planering och verktygsval optimeras; inom utbildning, ergonomi och rehabilitering, där verktygsdesign och användarvänlighet främjas. Se även: verktygsanvändning, kognition, affordanser.