Vegetationskartor

Vegetationskartor är kartor som avbildar hur växtligheten fördelar sig inom ett område. De redogör för vilka växtsamhällen som dominerar i olika delar av landskapet, till exempel olika skogstyper, buskskog, gräsmarker eller våtmarker, ofta organiserade i vegetationstyper eller zoner. Sådana kartor kan avse nuvarande tillstånd, historiska perioder eller tidsserier som speglar förändringar över tid.

Tillvägagångssättet bygger vanligtvis på fjärranalys med satellit- eller flygbilder, kompletterat av fältobservationer för att definiera klasserna och ge referensdata. Bilder behandlas i geografiska informationssystem (GIS) och klassificeras genom övervakad eller oövervakad inlärning eller regelbaserade metoder. Klassifikationen kan anpassas till region, klimat, ekologiskt syfte och den data som finns tillgänglig i form av upplösning och frekvens.

Användningsområden inkluderar naturvård och miljöövervakning, mark- och skogsbruk, landskapsplanering, biodiversitetsbedömningar och klimatforskning. Vegetationskartor ger information om habitatfördelning, eventuell produktivitet och stödvärde för arter samt riskbedömningar i samband med förändringar i vegetation.

Begränsningar innefattar säsongsvariationer, förändringar över tid, skillnader mellan metodologier och upplösning samt osäkerheter i klassificeringen. Jämförelser mellan kartor kräver harmonisering av klassregler och referensdata. Trots dessa utmaningar är vegetationkartor viktiga verktyg för att övervaka ekosystemtillstånd och stödja beslutsfattande inom naturvård och jord- och skogsbruk.