Vattenkvalitetskrav

Vattenkvalitetskrav är lagstadgade gränser för fysiska, kemiska och biologiska egenskaper hos vatten som avgör om vattnet är lämpligt för olika användningar, till exempel dricksvatten, bad- och rekreationsvatten eller som livsmiljö för vattenlevande organismer. Kraven fungerar som mål för övervakning, skydd av människors hälsa och vattenmiljön samt för planering och förvaltning av vattenresurser.

Regelverk och ansvarsnivåer varierar mellan länder men följer ofta europeisk praxis genom försiktighetsprincipen. I EU regleras kraven huvudsakligen genom Vattendirektivet, som strävar efter god ekologisk och kemisk status hos yt- och grundvatten samt särskilda krav kopplade till dricksvattenkvalitet genom separata direktiv. Nationell lagstiftning implementerar dessa regler, och kommuner eller myndigheter ansvarar för övervakning, riskbedömning, åtgärder vid avvikelse samt information till allmänheten.

Vanliga parametrar som omfattas av vattenkvalitetskrav inkluderar fysiska egenskaper som temperatur, turbiditet och färg; kemiska faktorer som pH, ledningsevne, näringsämnen (till exempel nitrat och fosfat), organiska föreningar och tungmetaller; samt biologiska indikatorer som mikroorganismer (t.ex. E. coli). För dricksvatten ingår ofta absolut- och gränsvärden för säkerhet, medan miljövattendirektivets mål gäller ekosystemens hälsa.

Användare av vattenkvalitetskrav inkluderar vattenverk, industrin, läns- och kommunmyndigheter samt vattenförvaltningar som genom övervakning, behandling och skydd av källor arbetar för att upprätthålla kraven och vidta åtgärder vid oönskade avvikelser.