Vaskularisering

Vaskularisering är processen där blodkärl bildas och omformas i vävnader, vilket möjliggör blodflöde samt transport av syre, näring och avfall. Den omfattar vasculogenesis, där de första blodkärlen bildas under embryonal utveckling från angioblastiska celler, samt angiogenesis, där nya kärl bildas från befintliga kärl. Vasculogenesis dominerar tidigt i utvecklingen, medan angiogenesis är viktig under fosterutvecklingen och i vuxna vävnader vid tillväxt och läkning. Två centrala vägar i angiogenesis är sprouting angiogenesis och intussusceptiv angiogenesis.

Regulatoriska mekanismer inkluderar hypoxi som aktiverar HIF-1 och höjer VEGF-uttryck. VEGF tillsammans med FGF, angiopoietiner, PDGF och Notch-signalering styr endotelcellernas proliferation, migration och bildning av nya kärl samt deras stabilisering. Mognad av kärlen kräver rekrytering av pericyter och glattmuskulatur samt bildning av basalmembran.

Fysiologiskt är vaskularisering avgörande för embryonal utveckling, placental funktion, tillväxt, muskelfunktion och sårläkning. Patologiskt uppkommer onormal angiogenes vid cancer, diabetisk retinopati och åldersrelaterad makuladegeneration, där tumörtillväxt eller ökad kärlpermeabilitet försämrar vävnadsfunktion.

Terapeutiskt används anti-angiogen behandling, ofta riktad mot VEGF, inom cancerbehandling. Andra strategier syftar till att främja vaskularisering i ischemisk vävnad eller vid sårvård. Diagnostiskt följs vaskularisering med bildtekniker som Doppler-ultraljud, MRI, CT-angiografi eller fluoresceinangiografi.