Utsläppskvoter

Utsläppskvoter är en miljöekonomisk instrument där innehavaren får rätt att släppa ut en viss mängd växthusgaser under en bestämd tidsperiod. En kvot motsvarar vanligtvis en ton koldioxidekvivalenter (CO2e) och kan ha olika gasers sammansättning beroende på systemet.

I praktiken används utsläppskvoter främst inom utsläppshandelsystemet (cap-and-trade). Ett totalt tak på samlade utsläpp fastställs av myndigheter och kvoterna ges ut eller auktioneras ut till företag. Företag som släpper ut mindre än sin tilldelning kan sälja överskottet, medan de som överskrider sin kvot måste köpa fler kvoter eller minska utsläppen. Tilldelningen kan ske genom fri fördelning, ofta baserad på historiska utsläpp eller produktionskapacitet, eller genom auktion där kvoter säljs till högstbjudande.

Kvoterna handlas på marknadsplatser och registreras i ett centralt utsläppsregister. Varje år gör företagen en redovisning och verifiering av sina faktiska utsläpp och måste uppfylla kraven inom utsatt tid. Man kan lagra kvoter i framtida år (bankning) och använda nya kvoter när taket justeras nedåt över tid, vilket på sikt bör minska total utsläpp.

EU:s utsläppshandel är det största internationella exemplet där kvoter används inom industrin, elproduktionen och ibland luftfart inom medlemsländerna. Systemet syftar till att skapa en prispåverkad incitamentstruktur som uppmuntrar investeringar i renare teknik och effektivisering, samtidigt som det ger flexibilitet genom handel.

Kritik förekommer mot prisvolatilitet, risk för koldioxidläckage, administrativa kostnader och frågor om rättvis fördelning mellan olika sektorer och regioner.