utsläppshandel

Utsläppshandel, eller utsläppshandelssystem, är ett marknadsbaserat instrument för att minska växthusgasutsläpp. Ett tak sätts för totala utsläpp inom vissa sektorer och utsläppsrätter motsvarande en ton koldioxid eller dess motsvarande i andra gaser tilldelas företag, som sedan kan sälja eller köpa dem. På så sätt uppstår en marknad där priset uppmuntrar kostnadseffektiva åtgärder.

Tillståndens antal minskar över tid genom ett förnyat tak eller regleringar, vilket gör att utsläppen successivt minskar. Tilldelningar kan vara gratis eller genom auktion. Handel gör att reduktioner kan göras där kostnaden är lägre och ger incitament till investeringar i renare teknik.

EU ETS är det största systemet och täcker sedan 2005 energi- och industriella utsläpp samt flyg inom unionen. Andra exempel är Storbritanniens ETS, USAs RGGI och Kaliforniens cap-and-trade. Kina har byggt ut ett nationellt ETS under senare år. Vissa system tillåter användning av externa offset-krediter i begränsad omfattning.

Historiskt växte utsläppshandel fram i klimatarbetet efter Kyoto-protokollet. EU ETS har genomgått reformer för att minska överskott och stärka prisstabiliteten, bland annat genom Market Stability Reserve som införts de senaste åren. Syftet är att skapa kostnadseffektiva reduktioner som kan uppfylla långsiktiga klimatmål.

Fördelar med utsläppshandel är kostnadseffektivitet, incitament för teknisk innovation och potentiella offentliga intäkter när tillstånd auktioneras ut. Kritik gäller prisvolatilitet, risk för konkurrensnackdelar eller läckage samt administrativa kostnader och att taket inte alltid är ambitiöst nog.