Utbrändhet

Utbrändhet, ofta kallat burnout i internationell forskning, är ett tillstånd som uppstår vid långvarig arbetsrelaterad stress som inte har kunnat hanteras. Det kännetecknas av emotionell utmattning, depersonalisering och en upplevd minskad arbetsförmåga, samt ofta energibrist, sömnproblem och koncentrationssvårigheter.

Orsaker och riskfaktorer inkluderar höga arbetskrav i kombination med lågt kontrollutrymme, begränsat stöd från kollegor och närmaste chef, otydliga roller samt kronisk tidsbrist. Personliga faktorer såsom perfektionism och låg stresstolerans kan öka sårbarheten. Arbetsmiljö och organisationsfaktorer spelar en avgörande roll.

Diagnos och tecken: det finns inget entydigt laborativt test. Diagnosen ställs utifrån klinisk bedömning av symtomens varaktighet och arbets- och vardagspåverkan, samtidigt som andra medicinska tillstånd utesluts. Typiska tecken är långvarig trötthet, sömnstörningar, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, samt minskat engagemang i arbetet.

Behandling och hantering innebär ofta en kombination av individuella och organisatoriska insatser. Psykoterapi, särskilt kognitiv beteendeterapi (KBT), samt stresshanterings- och återhämtningsstrategier används. På arbetsplatsen kan åtgärder innefatta minskad arbetsbelastning, tydligare roller, stöd från närmaste chef och en planerad återgång till arbete. Sömnhygien, regelbunden fysisk aktivitet och behandling av eventuella samsjukdomar är ofta aktuella.

Prognos och förebyggande: med tidig insats är återhämtning vanligt, men längre sjukfrånvaro kan förekomma. Förebyggande åtgärder omfattar arbetsmiljöinsatser, återhämtningsregler, tydliga krav och kontroll, samt ledningens och kollegors stöd.