Urvalskriterierna

Urvalskriterierna är de krav som används för att välja en delmängd av en större population, till exempel deltagare i en studie, respondenter i en undersökning eller sökande till ett program. De anger vilka individer eller objekt som är berättigade att ingå i urvalet.

Kriterierna består vanligtvis av inkluderingsvillkor (egenskaper som måste finnas hos deltagarna för att de ska delta) och exkluderingsvillkor (faktorer som utesluter deltagande). Inkluderingsvillkoren kan vara ålder, diagnos eller geografisk plats; exkluderingsvillkoren kan vara vissa sjukdomar, samtidig behandling eller språkbarriärer.

Utvecklingen av urvalskriterierna utgår ofta från studiens mål, forskningsfråga och etiska överväganden. De bör vara tydligt dokumenterade i protokollet så att urvalet kan följas och granskas. I kliniska studier används ofta strikta kriterier för att skydda deltagarnas säkerhet och stärka studiens interna validitet.

Urvalskriterier används i flera sammanhang: klinisk forskning, epidemiologi, utbildning och rekrytering till stipendier eller program. Exempel: inkluderingsvillkor: personer i åldern 18–65 med diagnosen X; exkluderingsvillkor: gravida kvinnor eller personer med viss samtidig sjukdom. För en enkät kan kriterierna vara målpopulationens egenskaper och språkkunskaper.

God praxis kräver att kriterierna är rättvisa, icke-diskriminerande och tydligt definierade. De bör vara konsekventa genom studien och inte leda till onödig bias eller ofullständig rekrytering. Vid rapportering redovisas vilka som var berättigade, hur många som deltog och orsaker till avvikande fall.

Urvalskriterierna skiljer sig från urvalsmetod och påverkar generaliserbarheten. De utgör en viktig grund för tolkning av resultat och transparens i forskningskommunikation.