Urinrörsförträngning

Urinrörsförträngning, eller striktur i urinröret, är ett tillstånd där urinrörets lumen försnävas och urinflödet försämras. Det är oftast en kronisk process som drabbar män i större utsträckning än kvinnor. Orsaken är vanligen fibrosbildning efter tidigare skada eller inflammation i urinrörets vägg.

Vanliga orsaker är tidigare medicinska ingrepp i urinvägarna (t.ex. kateterisering, endoskopi eller kirurgi), upprepad urinvägsinfektion, trauma i perineum eller könsorgan samt inflammatoriska tillstånd som lichen sclerosus. Strikturer kan också uppkomma efter strålbehandling mot urinvägarna.

Symtomen varierar beroende på strikturens läge och längd. Vanliga tecken är ett svagt eller avbrutet urinflöde, behov av att anstränga sig för att tömma blåsan, känsla av ofullständig tömning och nattliga urinträngningar. Recidiverande urinvägsinfektioner kan förekomma. Vid allvarlig obstruktion kan urinretention uppstå. Diagnosticerar görs med anamnes och urinflödesmätning; residua mätning kan göras. Bilddiagnostik som retrograd urethrogram (RUG) eller VCUG kartlägger plats och längd, och cystoskopi ger direkt bedömning.

Behandlingen är beroende av lokalisation och längd. Kortvariga, små strikturer kan ibland behandlas med upprepade dilatationer eller inre ureotomi (DVIU), men recidiv är vanligt. Längre eller återkommande strikturer kräver uretroplastik, t.ex. anastomotisk uretroplastik eller substitution med vävnadsgraft (t.ex. buccal mucosa). Mycket långa eller komplexa strikturer kan kräva perineal urethrostomi. Akut urinretention kräver omedelbar kateterisering.

Prognosen varierar och följs upp regelbundet på grund av återfallsrisk. Förebyggande inkluderar försiktighet vid invasiva urinvägsåtgärder och behandling av infektioner och inflammatoriska tillstånd.