Ultraljudsdensitometri

Ultraljudsdensitometri är en medicinsk teknik som används för att uppskatta benmineraldensitet och relaterad benstyrka utan joniserande strålning. Metoden bygger på att ultraljudsvågor sänds genom ben och att densiteten samt strukturella egenskaper bedöms utifrån hur snabbt ljudet rör sig och hur mycket det dämpars.

De vanligaste mätparametrarna är hastigheten på ljudet (speed of sound, SOS) och bredbandsljuddämpning (broadband ultrasound attenuation, BUA). Vissa enheter beräknar ett sammantaget index, ofta kallat stiffness index. Mätningarna görs oftast vid hälbenet (calcaneus), men kan även göras i radius eller tibia.

Primärt används ultraljudsdensitometri som screeningverktyg för att bedöma frakturrisk och som ett alternativ när DXA (dual-energy X-ray absorptiometry) inte är tillgänglig eller som kompletterande information i vissa vårdmiljöer. Tekniken är särskilt användbar i primärvården eller i fält där snabb och icke-invasiv bedömning efterfrågas.

Fördelen med ultraljudsdensitometri är att den är icke-invasiv, fri från joniserande strålning, snabb och relativt kostnadseffektiv. Enheter är ofta portabla och kan användas i olika vårdmiljöer.

Begränsningar inkluderar att resultaten beror på vilken enhet som används och vilka referensvärden som används, att metoden generellt är mindre exakt än DXA för diagnos av osteoporos samt att uppföljning över tid kan vara mindre konsekvent. Resultat rapporteras vanligtvis som SOS, BUA eller stiffness index och jämförs med befolkningsspecifika referensvärden för att uppskatta frakturrisk, snarare än att ge en direkt T- eller Z-poäng som vid DXA. Ultraljudsdensitometri har en varierad användning beroende på land och klinik.