Trafikflöden

Trafikflöden är ett centralbegrepp inom transportvetenskapen och beskriver hur fordon, gångtrafikanter och varor rör sig genom ett vägnät eller kollektivtrafiksystem. Flöde (Q) mäter antalet fordon som passerar en given punkt per tidsenhet, täthet (K) hur många fordon som finns per längdenhet av vägen, och medelhastighet (V). Dessa storheter hänger samman genom det grundläggande diagrammet där Q = K × V; vid olika kombinationer uppträder lägen som fritt flöde, övergång och köbildning.

Trafikflöden mäts med vägkameror, loop- eller radarsensorer, GPS-data och undersökningar om ursprung och destination. Analytiskt används makroskopiska modeller som beskriver flödet på vägnätet som ett kontinuerligt medium, mikroskopiska modeller som simulerar individuella fordonsbeteenden och mesoskala modeller som blandar båda. Klassiska makroskopiska ramverk är Lighthill-Whitham-Richards-modellen. Empiriskt används flödes- och hastighetsdata för att bedöma kapacitet och prestanda.

Faktorer som påverkar trafikflöden inkluderar tid på dygnet, infrastrukturens kapacitet, väder, incidenter och efterfrågan. Trafikflöden analyseras i transportplanering för att förbättra tillgänglighet, minska köer, öka säkerhet och påverka miljön positivt. Åtgärder som trafikstyrning, rampmetering, dynamiska hastighetsbegränsningar, avgiftsbaserad styrning och omdirigering används för att styra flöden, medan goda stadsplaneringsprinciper och främjande av kollektivtrafik påverkar långsiktiga trafikmönster.

---