Tidsdrift

Tidsdrift är avvikelsen mellan en tidsmätare och en referenstid. Den kan uppträda som en konstant förskjutning i fas (offset) eller som en gradvis förändring i klockans takt (rate drift). Begreppet används inom olika områden där exakt tidsbestämning är viktig, såsom mekaniska och elektroniska klockor, atomklockor och tidsbaserade system.

Orsaker till tidsdrift varierar beroende på klockartyp. Mekaniska och kvartsbaserade klockor påverkas av temperatur, åldrande komponenter, friktion och spänningsvariationer. Atom- och optiska klockor är mycket stabila men kan ändå drifta långsiktigt på grund av miljöförhållanden, elektromagnetiska fält, mekaniska störningar och konstruktionens begränsningar. I praktiken mäts drift i termer av offset och drift i takt, ofta uttryckt i delar per miljon (ppm) eller ännu mindre.

I fysikens sammanhang innebär tidsdrift även relativistiska effekter: klockor i olika gravitationsfält eller med olika rörelse styrs av tidsdilationer och må vara i olika takt om de inte justeras för. Detta är särskilt relevant för navigationssystem som GPS, där satellitklockor regelbundet korrigeras för att ge korrekt positionsbestämning.

I teknik och systemutveckling är tidsdrift kritisk för tidsmässig synkronisering. Protokoll som NTP och PTP används för att disciplinera lokala klockor mot centrala tidskällor, ofta via GPS eller andra atomklockor. Noggrann hantering av tidsdrift är viktigt för loggning, säkerhet, telekommunikation och finansiell handel.

Standarder utnyttjar SI-enheten sekund, definierad av cesium-133 övergångar. Civil tid uppdateras regelbundet mot internationell tid (TAI/UTC), där koordineringen mellan teoretisk och observerad tid är central.