Temperaturavbildningar

Temperaturavbildningar är representationer av hur temperaturen fördelar sig över ett område eller en yta. Varje punkt kopplas till ett temperaturvärde och färg eller höjd på bilden speglar värdet. Temperaturavbildningar används för att analysera termiska mönster, identifiera avvikelser och övervaka processer i realtid.

Det finns två huvudsakliga tillvägagångssätt. Icke-kontaktmetoder som infraröd termografi används av termiska kameror som mäter utstrålad värmestrålning och omvandlar den till en temperaturbild. Kontakta mätningar kan göras med givare som termoelement eller RTD placerade på ett rutnät eller längs objektet för att skapa en punktbaserad temperaturkarta.

Resultatet kallas ofta termogram eller värmekarta. Isotermiska linjer och färgskalor används för att visa temperaturvariationer; bilder kan vara tvådimensionella eller tredimensionella för att visa variationer över tid eller genom djupet i material.

Användningsområden inkluderar meteorologi (väderkartor och klimatforskning), byggnadsteknik och energibesparing (upptäcka termiska förluster och dålig isolering), elektronik och industriell processövervakning (hots spots och temperaturlarm). Vissa medicinska tillämpningar använder värmebildning under kontrollerade förutsättningar.

Noggrannheten påverkas av faktorer som ytors emissivitet, reflexion av strålning, avstånd och synfält, atmosfäriska störningar och kalibrering av utrustningen. Tolkningsresultat kräver ofta korrigeringar och kontext för att skilja verkliga temperaturskillnader från mätartekniska artefakter.

Standarder och rekommendationer för termografi och temperaturavbildningar finns inom internationella organisationer som ISO/ASTM, vilka bland annat behandlar kalibrering, uppmättemperaturer och rapportering av metod.