Tarmrörelse

Tarmrörelse, eller intestinal motilitet, beskriver de kontraktioner och rörelser som tunntarmen och tjocktarmen gör för att förflytta och blanda tarminnehållet. Dessa rörelser är avgörande för digestion, näringsupptag och avföringsbildning. Tarmrörelsen innefattar både propulsiva rörelser som driver innehållet framåt och blandande rörelser som ökar kontakt mellan tarminnehållet och tarmväggen.

De viktigaste typerna av tarmrörelse är peristaltik, som är vågrörelser som flyttar innehållet framåt, och segmentering, som är rytmiska, kontinuerliga kontraktioner som blandar innehållet och ökar absorptionen. I tunntarmen uppträder även regelbundna snabbare rörelser som hjälper till med fördelningen av innehållet, medan tjocktarmen ofta visar haustrering och massiva rörelser som kan föra avföring mot ändtarmen.

Regleringen av tarmrörelse sker främst via enteriska nervsystemet, som består av myenteriska (Auerbachs) och submukösa (Meissners) plexus. Dessa nervsystem påverkas av hormoner, lokala signaler och det extrinsicano autonomiska nervsystemet. Vid fasta uppvisas migrerande motorisk komplex (MMC) i tunntarmen som en cyklisk motilitetrytm; efter måltid ökar tarmrörelsen och energin motiliteten för att stödja matsmältningen.

Normala tarmrörelser varierar mellan individer och över tid, men avvikelser kan leda till och orsakas av ileus, förstoppning eller diarré. Diagnostiska verktyg inkluderar manometri, transitstudier och andra motilitetsundersökningar. Behandling fokuserar på att reglera motilitet med koständringar, läkemedel som prokinetika eller antikolinergika, samt behandling av underliggande orsaker vid störningar.