Tarmparasiter

Tarmparasiter är organismer som lever i människans eller djurs tarmkanal och kan orsaka sjukdom. De delas vanligtvis in i protozoer, enkla encelliga organismer, och helminter, dvs. maskar. De flesta infektioner sprids via fekal-oral väg genom kontaminerad mat eller vatten, men vissa helminter kan också spridas genom hudkontakt eller underkokt kött.

Vanliga protozoer som angriper tarmen inkluderar Giardia lamblia, Entamoeba histolytica, Cryptosporidium och Cyclospora. Bland helminter finns rundmaskarna Ascaris lumbricoides, Enterobius vermicularis (pinorm), Necator americanus och Ancylostoma duodenale, Trichuris trichiura samt bandmaskar som Taenia saginata och Taenia solium, och Diphyllobothrium latum. Dessa organismer har olika livscykler och kräver olika mellanvärdar och transmissionvägar.

Symtom varierar och kan vara ospecifika eller helt asymptomatiska. Vanliga tecken är buksmärta, diarré eller förstoppning, illamående, viktminskning och i vissa fall järnbristanemi. Diagnos ställs oftast med avföringsprov, samt antigen- eller PCR-tester; vid behov används även endoskopi eller bilddiagnostik. Behandling beror på den konkreta arten och innefattar olika antiparasitära läkemedel. Protozoer behandlas vanligen med metronidazol, tinidazol eller nitazoxanid, medan helminter kan behandlas med albendazol eller mebendazol för nematoder och praziquantel för cestoder.

Förebyggande åtgärder fokuserar på god handhygien, säkert dricksvatten, sanitet och livsmedelshygien samt ordentlig tillagning av kött och fisk. Vaccination är sällsynt för tarmparasiter; förebyggande arbete är därför i stor utsträckning baserat på sanitet och hygien samt sjukdomsscreening i riskmiljöer. Tarmparasiter förekommer över hela världen, med högre börda i många låg- och medelinkomstländer och bland resenärer samt barn i daghem.