Sötvattenssediment

Sötvattenssediment är avlagringar som bildas i sötvattenmiljöer som sjöar, vattendrag och våtmarker. De består av deponerat material som transporteras med vattnet samt av organiskt material som produceras eller faller ned i vattnet. Avlagringarna varierar i minerali- och organiskt innehåll och bildar ofta lager som speglar miljöförhållanden vid tiden för avlagringen.

Sammansättning och typer: Silikiklastiska partiklar som kvarts, feldspat och lerpartiklar dominerar i många sötvatten-sediment. I vissa sjöar förekommer betydande karbonatmineraler (calcit, dolomit). Organiskt material som humus och växtrester bidrar till gyttjebildningen. I sjöar med närvaro av fossila mikrofossiler kan diatomskelett, pollen och andra organiska rester användas som miljöproxyer.

Avlagringsmiljöer och processer: Grov sediment avsätts ofta i littorala zoner, medan finare leror sedimenterar i djupare zoner. Varv förekommer i tempererade sjöar där årliga skikt avsätts. Flodsediment och deltaavlagringar bildas där vattendraget avsätter material. Torv och gyttjeutveckling uppstår i våtmarker och sumpmarker.

Diagenes och mognad: Över tid kompakteras och dewaters sedimenten och cementeras av mineraler, vilket kallas diagenes. Under längre tid kan sediment genomgå omvandling beroende på tryck och temperatur, men sötvattenmiljöer tenderar att behålla organiskt rikedom i torvliknande skikt.

Palaeoklimat och forskning: Sötvattenssediment fungerar som viktiga arkiv för paleoekologi och paleoklimatstudier. Analys av pollen, diatomiska frustuler och andra mikrofossiler ger information om tidigare växtlighet och klimat, medan varvförändringar och kärndatering ger tidsramar.

Mänsklig påverkan: Mänsklig aktivitet ökar erosion och sedimenttransport till vattenmiljöer, vilket kan leda till ökad sedimentation och sjöarnas eutrofiering samt spridning av föroreningar genom sedimenten.