Sömnmönster

Sömnmönster avser hur sömn och vakenhet är fördelade över ett dygn, inklusive när man sover, hur länge man sover och hur sömnen är fördelad över natten. Det omfattar även förhållandet mellan olika sömnstadier i en ordnad nattlig sömn, sådant som cykliska upp- och nedgångar i vakenhet och hur regelbundet mönstret är.

De viktigaste drivkrafterna bakom sömnmönster är den endogena cirkadianska rytmen, som styr kroppens inre klocka, samt det homeostatiska sömnbehovet, som ökar ju längre man varit vaken. Dessa faktorer samverkar med yttre omständigheter som ljus, arbetsschema, socialt liv och kultur. Vanliga variationer inkluderar nattliga, sammanhängande uppsättningar av sömn, samt polyfasi där sömnen delas upp i flera perioder per dygn. Andra vanliga mönster är förskjutna sömnbegrepp hos ungdomar (senare sänggåendet), äldre personers ofta tidigare säng- och väckningstider samt skiftarbete eller resor som leder till jetlag och oregelbundna sömnperioder.

Tillväxt och åldrande påverkar mönstret: spädbarn och små barn har ofta polyfas sömn, medan tonåringar ofta uppvisar försenade kvällsritmer och vuxna tenderar att stabilisera sig mellan 7–9 timmars nattlig sömn. Äldre personer kan uppleva kortare sömntid och förändringar i sömnstadier.

Bedömning av sömnmönster sker ofta med sömndagböcker, aktigraphy och i kliniska sammanhang polysomnografi. Oregelbundna eller långvariga avvikelser kan kopplas till hälsopåverkan såsom kognition, humör, metabolism och kardiovaskulär risk, och kan behöva medicinsk uppmärksamhet eller livsstilsanpassningar för att återställa regelbundenhet och kvalitet.