Säkerhetsengineering

Säkerhetsengineering är en disciplin inom ingenjörsvetenskapen som fokuserar på att utforma, analysera och verifiera komplexa system så att de minimerar risker för människor, miljö och tillgångar. Den integrerar principer från säkerhet, tillförlitlighet och riskhantering och används i branscher där fel kan få allvarliga konsekvenser.

I praktiken handlar säkerhetsengineering om att identifiera faror, bedöma risker och ange krav på säkra funktioner och system. Vanliga metoder inkluderar HAZOP, FMEA och orsak–verkan-analys (FTA). En säkerhetslivscykel används, som omfattar kravarbete, design, implementering, verifiering och validering, drift, underhåll, förändringshantering och avveckling. Begrepp som funktionell säkerhet och säkerhetsintegritetsnivåer (SIL) eller ASIL i fordonssektorn används för att beskriva hur säkra olika funktioner är.

Standarder och ramverk ger strukturen för arbetet. IEC 61508 utgör den övergripande referensen för funktionell säkerhet, medan tillämpningar ofta följer ISO 26262 inom fordonssektorn, IEC 62061 för maskinsystem och ISO 13849-1/ -2 för safety-related parts of control systems. Övriga relevanta standarder inkluderar ISO 25119 för jordbruksmaskiner och ALARP-principen för riskreducering.

Områden där säkerhetsengineering används inkluderar industriell automation, energi, transport, medicinsk utrustning och kärnteknik. Den kopplar ofta samman mekanik, elektronik och mjukvara och kräver tvärvetenskaplig samordning mellan design, produktion, drift och underhåll. I dagens system ökar betydelsen av cybersäkerhet som stöd till funktionell säkerhet.

Utbildning och yrkesfärdigheter: vanliga grundutbildningar är civilingenjörsutbildningar inom elektroteknik, mekanik eller systemteknik. Vanliga yrkesroller inkluderar säkerhetsingenjör och funktionell säkerhetsingenjör, ofta i kombination med certifieringar och erfarenhet av safety lifecycle. Arbetet finns inom tillverkningsindustri, fordonssektorn, energi och infrastruktur.

Framtid och utmaningar: ökande mjukvaruinnehåll och inbyggda system, AI-säkerhet och mjukvarufel kräver nya metoder och beprövade processer. Andra utmaningar är leverantörskedjor, förändringar i livscykler och internationell harmonisering av standarder, där samarbetet mellan säkerhet, cybersäkerhet och systemarkitektur blir allt viktigare.