Syrautsöndring

Syrautsöndring är utsöndringen av fria syror av celler eller körtlar i kroppen. Den mest välkända formen är magsyra som utsöndras i magsäcken, men syra kan även frisättas i munhålan av bakterier i dentalplack och i andra delar av matsmältningskanalen.

I magsäcken utsöndras vätejoner av parietalceller via H+/K+-ATPase, vilket tillsammans med Cl− bildar saltsyran HCl. Den sura miljön möjliggör aktivering av pepsinogen till pepsin och underlättar mineralabsorption. Magsäcken skyddas av slem och bikarbonat.

Syrautsöndringen regleras genom neural, hormonell och parakrin kontroll. Vagusnerven och den cefaliska fasen ökar sekretionen i förberedelse för måltid. Gastrin (från G-celler), histamin (från enterochromaffina celler) och acetylkolin stimulerar parietalcellerna; pH-sänkningen ger negativ feedback som minskar stimulansen.

Vanliga kliniska tillstånd relaterade till syrautsöndring inkluderar hyperklorhydri, peptiska sår och Zollinger-Ellinson-syndrom, samt hypoklorhydri vid autoimmuna sjukdomar eller läkemedelsbehandling. Behandling kan innefatta protonpumpshämmare eller H2-histaminreceptorantagonister.

Andra sammanhang: i munhålan bidrar syrabildning från bakterier i dentalplack till karies och emaljdemineralisering när socker omvandlas. Syrans närvaro och fluktuationer i pH påverkar därmed både smältning av näringsämnen och tandhälsa.