Synförhållandena

Synförhållandena avser de förhållanden som påverkar vår förmåga att se och uppfatta objekt i omgivningen. Begreppet används inom flera områden, framför allt i trafiksäkerhet och arbetsmiljö, för att beskriva hur väl man uppfattar hinder, vägmarkeringar och faror i omgivningen.

Faktorer som påverkar synförhållandena är bland annat ljusnivå (dag, skymning, natt), väder (dimma, regn, snö, halka), kontrast mellan föremål och bakgrund, bländning från solen eller mötande fordon, samt väglag och ytor som reflekterar ljus. Även synfältets storlek, ögonens åldrings- eller hälsotillstånd samt användning av synhjälpmedel spelar in.

Synförhållanden kan beskrivas som goda, medelsvåra eller dåliga. Goda synförhållanden innebär tydlig uppfattning av detaljer och avstånd. Medelsyn innebär reducerad sikt och kontrast, ofta vid skymning eller normalt väder. Dåliga synförhållanden uppstår vid dimma, kraftig nederbörd, snö, nattmörker eller starkt motljus och kan kraftigt försämra uppfattningen av hinder och vägmarkeringar.

På vägar och arbetsplatser används bedömningen av synförhållanden för att anpassa beteende och åtgärder. I trafiken kan dåliga synförhållanden leda till sänkning av hastighet, ökat avstånd till framförvarande fordon och användning av lämpliga ljus. Inom arbetsmiljö och byggnader används extra belysning och skyddsåtgärder för att upprätthålla synförmågan.

Källor och användning: Myndigheter som Trafikverket och SMHI rapporterar synförhållanden som en del av väder- och trafikrapporteringen, vilket används av förare och arbetsgivare för planering och riskbedömning.