Svårlösligt

Svårlösligt är ett begrepp som används inom kemi för att beskriva ämnen som löser sig mycket dåligt i ett visst lösningsmedel, vanligtvis vatten. I praktiken används ofta ordet när lösligheten är mycket låg vid rumstemperatur. För fasta salter innebär det att jämvikten mellan fast fas och upplösta joner ligger till vänster, vilket kan beskrivas med löslighetsprodukten Ksp: AB(s) ⇌ A+(aq) + B−(aq); Ksp = a_A+ a_B−. Ju mindre Ksp, desto svårare att lösa upp ämnet.

Exempel på svårlösliga föreningar i vatten är BaSO4, AgCl och CaCO3. Dessa ämnen ger låga koncentrationer av fria joner i lösningar och bildar ofta fasta sediment eller utfällningar när koncentrationerna överskrider gränsen satt av Ksp.

Faktorer som påverkar lösligheten inkluderar temperatur (många salter blir mer lösliga vid högre temperatur, men inte alla), den gemensamma joneffekten (tillförsel av samma jon minskar lösligheten), samt komplexbildning och pH. Exempelvis löser AgCl bättre i närvaro av komplexbildare som NH3, och karbonater är ofta mer lösliga i sur lösning.

Betydelse och användning: begreppet är centralt inom miljövetenskap, geokemi, läkemedelsutveckling och farmaci, där man behöver förutsäga utfällning, transport av föreningar i vatten och upplösning av läkemedel.