Svampinfektion

Svampinfektion är en infektion i hud, naglar eller slemhinnor som orsakas av svampar. De vanligaste organismgrupperna är dermatofyter, jästsvampar som Candida och vissa mögelsvampar. De flesta infektioner är lokala och går att behandla med rätt medicinering.

Vanliga typer och platser är hudsvampinfektioner som tinea pedis (fotsvamp), tinea corporis (ringorm) och tinea cruris (kokring). Nagelsvamp drabbar naglarna och kan vara svårbehandlad. Jästsvampinfektioner kan förekomma i munnen (oral candidos), i underliv eller i andra slemhinnor. Personer med nedsatt immunförsvar eller underliggande sjukdomar har högre risk för svårare eller spridna infektioner.

Orsaker och riskfaktorer inkluderar fuktiga och varma miljöer, delade duschar och omklädningsrum, fuktiga skor eller strumpor, antibiotikaanvändning som kan rubba normal mikrobiell balans, diabetes och vissa läkemedel som påverkar immunförsvaret. God hud- och fotvård samt riskreducerande åtgärder kan förebygga många fall.

Symptom varierar efter plats men innefattar klåda, rodnad, fjällning och små blåsor i huden. Nagelsvamp ger missfärgning, förtjockning och förändrad struktur på naglarna. Slemhinnesvamp kan ge vit beläggning, smärta eller obehag vid äta eller tugga.

Diagnos görs vanligen utifrån klinisk bild och hud- eller nagelskrap. Vid behov används mikroskopi, odling eller PCR för att fastställa art och lämplig behandling.

Behandling är oftast lokal med antifungala krämer eller geler som imidazoler (tetan, klotrimazol) eller allylaminer (terbinafin). Vid nagelsvamp eller svårare infektioner kan systemisk behandling med läkemedel som fluconazol eller terbinafin krävas under flera veckor. Uppföljning är vanligt för att bedöma effekt och hållbarhet.

Förebyggande åtgärder inkluderar noggrann tvätt, torra fötter, byta skor och strumpor regelbundet, undvika att dela personlig utrustning och att hålla hud och naglar kortklippta och rena. Recidiv är vanligt, men kan ofta minskas med kontinuerlig hudvård och hygien.