Strömbehandlingen

Strömbehandlingen, internationellt känd som elektrokonvulsiv terapi (ECT), är en psykiatrisk behandling där kontrollerade elektriska strömmar leds genom hjärnan för att framkalla en kortvarig konvulsion. Behandlingen utförs vanligtvis i sjukhusmiljö under narkos och med ett muskelavslappnande medel och ges oftast som en serie behandlingar.

Indikationer: ECT används främst vid allvarlig depression, särskilt när suicidrisk eller psykotiska symtom föreligger, vid refraktär depression, maniska episoder och catatoni. Behandlingen kan också övervägas under graviditet när snabb effekt krävs och andra behandlingar har varit ineffektiva.

Genomförande: Före behandling görs medicinsk bedömning. Under sessionen ges narkos och muskelavslappnande medel. Elektroder placeras bilateralt eller unilateralt beroende på plan, och strömmen används under en kort period. En behandlingsserie består vanligtvis av cirka 6–12 sessioner, oftast två till tre gånger per vecka, med uppföljning och eventuellt underhållsterapi.

Effekt och risker: Strömbehandlingen är ofta snabb och effektiv vid svår depression och vissa andra tillstånd. Effekt varierar mellan patienter. Vanliga biverkningar är övergående minnesstörningar och förvirring direkt efter behandlingarna; allvarliga komplikationer är ovanliga när rutiner följs. Behandlingen utförs av psykiatrisk personal tillsammans med anestesiavdelning.

Historia och status: ECT introducerades på 1930-talet av Ugo Cerletti och Lucio Bini. Modern praxis betonar säkerhet, informerat samtycke och individuell anpassning. Strömbehandlingen är i dag ett etablerat behandlingsalternativ i psykiatrin i många länder, inklusive Sverige.