Strålningstolerant

Strålningstolerant beskriver förmågan att tåla joniserande strålning med begränsad förlust av viabilitet eller funktion. Begreppet används om levande organismer, celler eller material. Inom biologi beror strålningstolerans på faktorer som effektiv DNA-reparation, robusta antioxidanter och skyddande stress­svarssystem. Vissa organismer, såsom Deinococcus radiodurans och vissa tardigrader, uppvisar anmärkningsvärd radiotolerans och kan överleva höga doser gamma­strålning. Växter och andra mikrober kan också uppvisa varierande grader av tolerans. Nivån av tolerans påverkas av dosen och doshastigheten, typen av strålning och organismens metabola tillstånd. Forskare mäter tolerans med mått som överlevnadsandel och D10-dos, dosen som minskar viabiliteten med 90 procent.

I tillämpade fält är strålningstolerans relevant för bioremediering i radioaktiva miljöer, rymdbioforskning och industriella sammanhang som kärnkraft eller radiomedicinsk produktion. Inom materialvetenskap är strålningstoleranta material konstruerade för att minimera svullnad, försprödning och annan strålningsinducerad skada; exempel är vissa keramiker och legeringar som används i reaktorer och rymdfarkoster. Begreppet informerar också strålningsskyddsstrategier, inklusive genetiska eller kemiska verktyg som ökar toleransen i celler där skydd behövs, samt utformning av sensorer och enheter som fungerar under strålning.