strålningstolerans

Strålningstolerans, eller strålningskänslighet, är ett medicinskt och tekniskt begrepp som hänvisar till den maximala mängd joniserande strålning en person, vävnad eller materiell del kan utsättas för utan att orsaka skadliga effekter. Begreppet är centralt inom strålskydd, medicinsk radiologi och kärnteknik, där det används för att säkerställa att exponeringen för strålning hålls inom säkra gränser.

Inom medicinsk radiologi är strålningstoleransen viktig för att fastställa säkra doser vid diagnostiska och terapeutiska ingrepp. T.ex. har olika vävnader och organ olika toleransnivåer; benigna vävnader såsom hud har generellt högre tolerans än känsliga organ som ögonlinsen eller reproduktionsorgan.

Inom strålskydd definieras ofta toleransnivåer för att skydda personal och allmänhet mot skadliga effekter av strålning. Dessa nivåer baseras på vetenskaplig forskning och internationella rekommendationer, exempelvis från International Commission on Radiological Protection (ICRP).

För material och apparater används begreppet för att beskriva dess förmåga att motstå strålning utan att förlora funktion eller integritet, till exempel i nuclearenergi och radiologisk utrustning.

Sammanfattningsvis indikerar strålningstolerans den säkerhetsnivå som krävs för att förebygga skador orsakade av joniserande strålning, och är avgörande för att minimera risker i medicinska, industriella och forskningsrelaterade sammanhang.