Stressforskning

Stressforskning är den vetenskapliga studien av hur stress påverkar människor och samhällen. Den undersöker orsaker till stress, kroppens och hjärnans svar samt konsekvenser för hälsa, beteende och vardagsfunktion. Forskningen skiljer mellan stressorer (krav och påfrestningar) och stressresponsen, samt mellan akut och kronisk stress.

Historiskt har teorier som Selyes allmänna anpassningssvar, Lazarus och Folkmans kognitiva bedömningsmodell samt McEwens begrepp om allostatiskt laddning varit grundläggande. Modern stressforskning integrerar biologi, psykologi, sociologi och miljövetenskap och fokuserar såväl nerv- och hormonsystem som hur sociala faktorer påverkar stressnivåer.

Metoder innefattar laboratorieprovokationer som stressuppgifter (till exempel strukturerade uppgifter), longitudinella kohortstudier och psykologiska skattningar (till exempel Perceived Stress Scale). Biologiska mått används också, såsom kortisol i saliva eller plasma, hjärtfrekvensvariabilitet och inflammatoriska markörer. Neuroimaging och dataanalys med komplexa modeller är vanliga inslag.

Områden för tillämpning inkluderar hälso- och sjukvård, arbetsliv, utbildning och idrott. Interventionsstrategier omfattar kognitiv beteendeterapi, mindfulness, resiliensprogram och organisatoriska åtgärder som bättre arbetsmiljö, kontroll och socialt stöd för att minska stressens negativa effekter.

Nutida frågor inkluderar individuella skillnader i stresskänslighet, effekter av tidig stress och sociala determinanter för hälsa, samt etik och dataskydd vid biomarkörstudier. Överföring av forskning till vård, policy och praktik samt reproducerbarhet är centrala utmaningar.

Sammanfattningsvis syftar stressforskningen till bättre förebyggande insatser och behandlingar som stödjer hälsosam anpassning till stress.