Strålbehandling

Strålbehandling, eller radioterapi, är en medicinsk behandling som använder joniserande strålning för att döda cancerceller eller krympa tumörer. Den ges antingen utanför kroppen (extern strålbehandling, EBRT) eller genom placering av strålkällor nära eller i tumören (brachyterapi). Behandlingen används främst vid cancer och vissa godartade tillstånd.

Fysik och mål: Strålningen skadar cellernas DNA och hämmar celldelning, särskilt hos snabbt delande celler. Moderna metoder gör det möjligt att forma strålarna runt tumören och skydda frisk vävnad. Externa tekniker som 3D-konform radioterapi, IMRT/VMAT och bildstyrd radioterapi används, och i vissa fall används proton- eller andra partikelstrålar.

Planering och genomförande: Behandlingen planeras med bildstudier (CT/MRI) för att definiera tumör och riskvävnad. Doserna ges vanligtvis i små dagliga sessioner över flera veckor. Immobilisering, andningsstyrning och kontroll av rörelser är viktiga för noggrannhet.

Indikationer och konsekvenser: Strålbehandling används vid många cancersorter, till exempel huvud och hals, bröst, prostata, lunga och hjärna, ofta som primär behandling eller som komplement till kirurgi eller läkemedel. Vanliga biverkningar är hudbesvär, trötthet och slemhinneirritation; långsiktiga risker varierar beroende på dos och område.

Säkerhet och utveckling: Radioterapi är reglerad och utförs av onkologer och radioterapeuter i multidisciplinära team. Tekniken har utvecklats betydligt sedan mitten av 1900-talet och fortsätter förbättras genom bättre bild, dosplanering och dosfördelning samt kvalitetskontroll.

---