Spänningsrekommendationer

Spänningsrekommendationer är riktlinjer som anger vilka spänningsnivåer som är lämpliga för elektriska komponenter, produkter och system. De omfattar nominell spänning, driftsområde, maximal tillåten spänning samt hur överspänningar och pulser bör hanteras. Målet är att säkerställa funktion, tillförlitlighet och säkerhet under normala och störda förhållanden.

En nominell spänning är den avsedda driftspänningen för en komponent. Driftsspänningsintervallet beskriver det kontinuerliga användningsområdet och har vanligtvis en tolerans kring nominell. Den högsta tillåtna spänningen anger den gräns som komponenten borde klara av under livslängden. Överspänningar och transienter måste ofta hanteras genom skyddsåtgärder som filtrering, avskärmning eller förstärkta isoleringsstrukturer.

Vid konstruktion används derating, dvs. att man reducerar driftspänningen eller ökar spänningsmarginalerna när miljö- eller driftförhållandena är ogynnsamma. Högre temperaturer, högre frekvenser, fukt eller åldring kräver oftast lägre kontinuerlig spänning för att behålla säkerhet och livslängd.

Insulation och säkerhet innebär att avstånd mellan ledare (creepage och clearance) samt val av material och isolationsklassning anpassas till den spänningsnivå systemet utsätts för. Insulationskoordinering ser till att material och konstruktion tål specificerad spänningsstress under hela livslängden.

Standards och provning: Flera internationella och regionala standarder reglerar spänningsrekommendationer och dielectricitetstest, till exempel IEC 60664-1 om isolationskoordinering och relaterade standarder för specifika produkter och applikationer. Följsamhet verifieras genom provningar och dokumentation.