Språkgrupp

Språkgrupp är inom lingvistik en samling språk som härstammar från en gemensam forfader och därför utgör en genetisk undergrupp inom en större språkfamilj. Begreppet används för att beskriva relationerna mellan närbesläktade språk som delar gemensamma lingvistiska innovationer i fonologi, grammatik eller lexikon, och som därigenom särskiljs från andra grenar inom samma familj.

Gränserna för vad som räknas som en egen språkgrupp är inte alltid enhetliga; olika forskare kan föreslå olika indelningar. Vanligt är att man fastställer grupper med stöd av den jämförande metoden, där systematiska ljudöverensstämmelser och gemensamma innovationer rekonstrueras i ett protospråk. Sådana bevis kan stärka antagandet om ett gemensamt ursprung.

Exempel på välkända språkgrupper är de romanska språken (spanska, franska, italienska, portugisiska) inom den italiska grenen av indoeuropeiska familjen, de slaviska språken inom den slaviska grenen och de germanska språken inom den germanska grenen. Inom germanska finns ofta uppdelningar i nordlig och sydlig eller västlig undergrupp beroende på terminologi.

Språkgrupper används i historisk lingvistik och i språkklassificering för att förstå hur språk utvecklats över tid, hur kulturkontakt och migration påverkat språken samt hur nutida språkpolitiska beslut kan formas av deras historiska släktskap. Begriffet betonar genetisk relation snarare än geografisk eller social närhet.