Sprickkontroll

Sprickkontroll är arbetet med att begränsa och styra sprickor i betongkonstruktioner. Syftet är att minimera sprickornas bredd och spridning, förhindra fuktrelaterade skador och korrosion samt att upprätthålla funktion, hållbarhet och estetik över livslängden.

Sprickor uppstår främst genom krympning vid härdning, termisk verkan vid temperaturändringar, och belastningar som orsakar spänningar eller rörelser i sammanfogade byggdelar. Restraint mellan olika delar av konstruktionen och otillräcklig spridning av spänningar är centrala orsaker. För att uppnå sprickkontroll används planering av arbete, materialval och utförande som minskar skjuv- och dragspänningar samt styr sprickutbredningen.

Åtgärder och metoder för sprickkontroll inkluderar användning av kontrollfog (kontraktionsfog) för att förutse var sprickor ska uppstå och ge dem en kontrollerad plats; arkitektonisk och strukturmässig utformning av armeringen för att sprida spänningar; användning av betong med låg krympning eller tillsatser som minskar krympning och temperaturskillnader; användning av tillsatser som reducerar krympning eller, där så krävs, krympställande betong (expansionsbetong) för att motverka sammandragning. Andra metoder är tillägg av fiberförstärkning, korrosionsskyddad eller hög hållfast armering, noggrann härdning och temperaturkontroll samt tätningar och foglämningar i konstruktionen.

Design och standarder ger riktlinjer för maximalt tillåten spricktillväxt under serviceförhållanden. Dokumentation kan inkludera crack width-kriterier och beräkningar för serviceability, samt övervakning och underhåll av befintliga konstruktioner. Sprickkontroll tillämpas vanligtvis i betonggolv, väggar, broar och byggnader där sprickor kan påverka funktion, vattentäthet eller långsiktig hållbarhet.