Spegeln

Spegeln, eller spegeln i vardagligt tal, är en optisk yta som reflekterar ljus med stor precision. I en spegel följer ljuset en viss lag, så att infallsvinkeln ungefär är lika stor som reflexionsvinkeln. En plan spegel visar en virtuell bild som är lika stor som objektet och står bakom ytan. Vridbara eller skadade ytor används i olika tillämpningar, och speglar kan också vara böjda för att bilda förstorade eller förminskade bilder (konkava och konvexa speglar).

Tillverkning och material har förändrats över tid. Traditionellt var speglarna metallbelagda eller polerade metaller, ibland med en stödjande glasbas. På 1800-talet utvecklades tekniker för att belägga glas med ett tunt lager av metall, vanligtvis silver, vilket gav tåliga, klara speglar. På 1900-talet började också aluminium användas för metallbeläggning, vilket ofta var billigare och tåligare. Moderna speglar tillverkas vanligtvis genom vakuumbelagning av en tunn metallisk reflexionsfilm på baksidan av ett glas eller, i vissa tillämpningar, på frontytan. Den metalliska ytan skyddas av flera lager för att förhindra oxidation och repor.

Utöver plana speglar finns speglar med olika kurvaturer, som konvexa och konkava speglar. Konvexa speglar sprider och förminskar bilder och används bland annat i satser för säkerhet och trafik. Konkava speglar kan skapa förstorade bilder och används i optik, vetenskapliga instrument och vissa dekorativa sammanhang.

Speglar används i vardagen för personlig grooming och inredning, i arkitektur och design, samt i tekniska tillämpningar som optiska instrument, kameror och teleskop. Deras kontinuerliga utveckling fokuserar på reflektionsegenskaper, hållbarhet och kostnadseffektiv produktion.