Spänningsnivåer

Spänningsnivåer, eller spänningsnivåer i elektriska system, beskriver den elektriska potentialskillnaden som används inom olika delar av ett elsystem. Spänningen mäts i volt (V) och för växelström anges ofta effektens rösvärde, RMS, medan likström kan anges som spänning i volt direkt. Spänningsnivåerna styr vilka komponenter, ledningar och skyddsåtgärder som behövs i nätet.

En vanlig uppdelning är lågspänning, mellanspänning, högspänning och extra hög spänning. Gränserna varierar mellan standarder och länder. I många standarder definieras lågspänning som upp till ungefär 1 kV AC (eller upp till cirka 1,5 kV DC), mellanspänning från omkring 1 kV upp till cirka 35 kV, högspänning från cirka 35 kV upp till några hundra kV, och extra hög spänning över detta. Praktiska gränser kan skilja sig mellan exempelvis europeiska och nordamerikanska nätverk.

Användningen skiljer sig mellan distributionsnät, som levererar till bostäder och företag, och transmissionsnät, som transporterar elektricitet över längre avstånd. Lågspänning används i hushåll och små företag (t.ex. 230 V i många europeiska länder), medan mellanspänning och högspänning används i stadsnäts- och transmissionsinfrastruktur. Säkerhet, isolationsnivåer och avståndsbenämningar styrs av spänningsklassningar och standarder som IEC, EN och IEEE.

Sammanfattningsvis används spänningsnivåer för att strukturera elnätet, välja rätt utrustning och planera skyddsåtgärder, med betydande variation beroende på regionala standarder och nätkonfiguration.