Slembildande

Slembildande är ett svenskt adjektiv som används inom biologi och materialvetenskap för att beskriva något som bildar slem. Slem i detta sammanhang avser ett visköst, geléartat skikt som ofta består av vatten, polysackarider, proteiner och ibland nucleinsyror som avges av celler till den extracellulära miljön. Slembildning kan vara funktionell, till exempel som skydd eller hjälp vid vidhäftning, men kan också ligga bakom problem som biofouling eller livsmedelsförstöring.

Inom mikrobiologi används termen ofta om bakterier eller svampar som producerar ett slemlager, refererat till extracellular polymeric substance (EPS). Detta slemmatrix ger biofilmer deras struktur, ökar samlingsförmågan och skyddar mikroorganismerna mot uttorkning, kemikalier och vissa läkemedel. Produktion av slem kan regleras av cellkommunikation, så kallad quorum sensing.

Exempel är munhålebakterier som producerar glukanbaserat slem som möjliggör fäste på tänderna och bildandet av tandplack, samt mucoida Pseudomonas aeruginosa-stammar som producerar alginatslem i lungor hos personer med cystisk fibros. Slembildning förekommer också i livsmedelsindustrin och vattenförsörjningen där slembildande organismer kan orsaka beläggningar och försämrad funktion.

I forskning och industri behandlas slembildning genom att avlägsna EPS, använda enzymatiska eller kemiska medel som bryter ned slemvätskan, eller genom att ändra miljön för att hämma syntesen av slem.

Slembildande används främst i svensk terminologi för att beskriva egenskapen hos mikroorganismer eller material; i engelskspråkig litteratur översätts ofta till slime-forming eller slime-producing.