Skogstillgångar

Skogstillgångar avser naturbaserade tillgångar som finns i skogsområden och som används eller kan användas för ekonomisk nytta samt som leverantörer av ekosystemtjänster. Tillgångarna omfattar biologiska resurser som virke och massa från träd, samt icke-träbaserade produkter som bär, svamp och örter. Skogen bidrar också med tjänster som koldioxidlagring, vattenreglering, jordstabilisering samt biologisk mångfald, pollinering och rekreation.

Förvaltningen av skogstillgångar bedrivs ofta utifrån hållbart skogsbruk, där avverkningar anpassas till tillväxten och återväxten planeras. Planering, måttfull avverkning, återplantering och löpande vård är centrala inslag. Många skogstillgångar styrs av privata markägare, skogsbolag eller offentliga aktörer, och i Sverige används ofta certifieringar som FSC och PEFC för att visa hållbar användning.

Ekonomiskt utgör skogen en viktig resurs genom trä- och massaexport samt sysselsättning i skogs- och träindustri. Den spelar också en betydande roll i klimatpolitiken genom koldioxidbindning och som källa till förnybara råvaror.

Utmaningar för framtiden inkluderar klimatförändringar, skadedjur och sjukdomar, konkurrens om mark och vatten samt behovet av att upprätthålla ekosystemtjänster och biologisk mångfald samtidigt som produktionen ökar. Policy och lagstiftning, såsom skogsvårdslagen och miljöregler, formar hur skogstillgångarna förvaltas.