koldioxidlagring

Koldioxidlagring är en teknik för att minska klimatutsläppen genom att fånga koldioxid från stora utsläppskällor, transportera gasen och lagra den permanent under jordens yta. Tekniken kallas ofta CCS och kan utgöra en del av övergången till låga koldioxidutsläpp i industrin.

Fångst sker vanligtvis genom post-kombustion, pre-kombustion eller oxy-fuel-bränning. Valet påverkas av befintlig anläggning och vilken typ av gas som ska separeras.

Transporten sker vanligen via rörledningar eller i vissa fall med fartyg. CO2 pressas till flytande eller superkritiskt tillstånd för säker och effektiv transport.

Lagring sker i geologiska formationer som djupa salina akviferer eller uttömda olje- och gasreservoarer. Ett tätt berglager och stort djup bidrar till permanent inneslutning. Långsiktig övervakning och modellering krävs för att upptäcka förändringar och säkerställa driftens säkerhet.

Exempel på implementering finns i Sleipner-projektet i Nordsjön, där CO2 har lagrats sedan 1996 i Utsira-formationen. Andra större projekt har genomförts i Nordamerika och Europa, ofta kopplade till kraftverk eller industriella anläggningar som vill minska utsläppen.

Utmaningar och risker inkluderar läckage och behov av omfattande övervakning, höga kostnader och regleringar. Utvecklingen drivs av politiska mål, forskning och internationella standarder för säker och ansvarsfull användning av CCS.